dagis

nu sitter jag här och är lite skakig. jag skojar inte. séamy är själv på dagis för första gången. fyrtio minuter utan min bebis. jag vinkade av honom och sen gick jag. utan min bebi för första gången på ett år. eller, jag har ju varit utan honom men han har inte varit utan sin pappa eller mormor&morfar innan. bara jobbigt för mig såklart. känner mig nervös. känner för att träna jättehårt så jag slipper tänka på det. jävla bajs. och igår fyllde han ett. vi sjöng och gav presenter på morgonen. på söndag har vi kalas. som den goda husmoren jag är har jag beställt tårta istället för att göra själv. nu ska jag trotsa mitt köpstopp för det känns som om det är det enda som hjälper. eller fönstershoppa iaf. pust.