klåfingrig

jag försöker organisera mig. lyssna på inlägg från mina klasskamrater. men mina ögon är så varma. alltid när jag är trött blir mina ögon varma. är det normalt? glömde fixa ljusstaken igår. fixat allt annat. gjort mina hyacinter, gjort mina amaryllisar. séamy hjälpte mig göra julgrupper genom att ta jorden och slänga den över hela köket och sedan suga på den och dra den över hela kroppen så att han blev extra skitig. sedan upptäckte han att han når upp till allting som står på fönsterkarmen, dvs man kan dra ner allting som står på fönsterkarmen och gärna fippla sönder det på något sätt. när jag tog ut vår jullåda ur förrådet började han pysslandet fint genom att ta mitt juläpple som jag haft i x antal år och slänga det i golvet så det gick i tusen bitar. sen började han gnaga på min lilla lussepojke så att hans näsa liksom deformerades. séamus är en jättejobbig unge. han är så sjukt klåfingrig. vi kan inte ha nånting framme överhuvudtaget. min sista utpost är duken jag har på vardagsrumsbordet. jag VÄGRAR ta bort den. han drar ner den minst två gånger varje kväll, och med den också allt som ligger på den. dvs min fina krans, ljusstake, mina böcker och alla tvkontrollerna (vi har många, en till tv:n, en till boxen, en till dvd:n som vi aldrig använder och ett till psp3:et). sen tar han gärna en av kontrollerna och ilar bort till tv:n och börjar banka på skärmen med den. då blir jag JÄTTEARG. han FÅR INTE BANKA PÅ TV:N. jag har maniska tankar om att tvn ska ramla över honom, alternativt att han ska spräcka skärmen. jag har läst så många skräckhistorier om hur tv:n ramlar över barnet och krossar det. det är en mardröm för mig. jag skulle kunna slänga ut tv:n. seriöst. och liksom platttv, när man hade tjocktv så kunde den inte ramla så lätt inbillar jag mig. men platt-tv. den är ju platt. den borde ha lättare att ramla omkull. tycker man. iaf. han pillar på allt. jag blir tokig. och nu vill han dessutom gå hela tiden, vilket ju är kul för det är ju på tiden. gå gå gå! skriker han. och så går vi. och stannar, pillar på en lyktstolpe, pillar på ett stängsel, plaskar i en pöl. och det tar så låååååång tid. och så plockar jag upp honom för jag inser att i den takten kommer vi komma en timme försent till dagis. då spänner han hela kroppen, virar sig runt som en mask och skriker GÅÅÅÅÅÅÅ GÅÅÅÅÅÅ GÅÅÅÅÅÅÅ. så vi måste gå igen för annars tappar jag honom.
séamus testar verkligen mitt tålamod just nu. jag har nog aldrig haft såhär mycket tålamod sammanlagt i mitt liv. men igår lärde jag honom säga ICA. det var roligt. vi var och handlade. sen skulle vi betala. ICA ICA sa séamy. sen var det tråkigt tydligen för han tog tag i den där saken som står uppe på kassan, där alla varor registreras och kassörskan (i det här fallet en man) ser slutsumman, och drog ner den så den ramlade liksom utanför. jag såg framför mig SKADESTÅNDSKRAV. men killen bara skrattade och den funkade igen så det var ju tur. jag kan alltså inte ens handla med ungen utan att jag ska vara rädd för att nånting ska gå sönder.

tänk om det alltid ska vara såhär. tänk hur det blir när han börjar gå helt själv. jag kommer gå ner mina sista graviditetskilon hur lätt som helst.