jag kökshoppar. vi bestämde oss, som de flesta föräldrar, för att inte köpa en massa smått till shomsky utan något lite mer varaktigt. nu innebär det dock inte att han inte kommer få en massa julklappar, för det kommer han. han är så pass liten att han inte förstår att jag skämmer bort honom, nästa jul kommer han fatta och då måste jag hålla tillbaka. brio-spisen är ju klart den finaste. micki-spisen finns som röd också, vilket naturligtvis är färgen jag skulle välja. lilla spisen kostar runt 300 (på hikmet 269 plus porto 75), och stora 398 (också på hikmet, samma porto). ingen massiv skillnad alltså. vi har plats till båda. men är det over the top med det stora? maaaaah vilket problem. nej jag tror bestämt det blir det lilla, klassiska. men jag ska fråga storkonsumenten/materialisten lisa först.
shomskys rum börjar sakta men säkert bli färdig. byta gardiner, sätta upp draperi, fixa väggarna lite. det är så SKÖNT att vi äntligen tagit tag i det. och rummet är så stort. charlie är lycklig. han säger om och om igen att han aldrig hade ett rum när han var liten och att det känns så bra att séamy har ett. jag får hjärtsnurp varje gång. ni vet "han ska få allt som jag inte hade när jag var liten" - syndromet? det finns - på riktigt. charlie hade INGENTING. sov i samma rum som sin mamma och låtsaspappa (vi sov i det rummet när vi var där nu, PYTTELITET) under hela sin uppväxt. därför är det underbart för mig att se hur glad han är över att kunna ge sitt barn något mer.
usch nu måste jag plugga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar